ELLE möter Natalie Portman: "Som kvinnor kan vi inte välja att vara politiska eller inte"
När jag kommer till restaurangen i Paris där vi ska ses, är hon redan på plats – helt ensam framför en kamera. Utöver vår intervju filmar hon några klipp till ELLEs sociala medier, jag observerar henne utan att hon ser mig. Hela hon utstrålar stil och charm, men det är hennes ögon som fängslar mig allra mest. Två kakaofärgade juveler, glittrande och intensiva, som borrar sig djupt in i kameralinsen. Hon bläddrar bland frågekorten med gracila händer och besvarar koncentrerat fråga efter fråga. Jag har sett den här sortens inspelning förut och vet att skådespelare ofta tvekar, tabbar sig och börjar om. Inte hon. Allt sker i realtid och med ett leende.
Jag kommer att tänka på det smeknamn hon fick i början av sin karriär, ”Serious Natalie”, när hon hade tröttnat på den ständiga sexualiseringen av sin unga flickkropp och lade sig till med ett hårt skal. Nu tänker jag att ”Pro Natalie” skulle passa bättre, med en begåvning som inte låter sig begränsas. Hennes skådespelarkarriär är lika enastående som eklektisk: som Oscarsvinnare (för Black swan) har hon med osviklig grace rört sig mellan independentfilm (May December från 2024) till storproduktioner (Thor från Marvel-universumet) – men Natalie Portman är så mycket mer än sin fantastiska skådespelarkarriär!
Hon är producent (hennes produktionsbolag heter MountainA), har en kandidatexamen i psykologi från Harvard, är Miss Dior-ambassadör sedan nästan 15 år tillbaka, engagerad feminist, djurrättsaktivist (hon är strikt vegan, från kost till kläder), polyglott och dessutom väcker hon – via sin bokklubb på Instagram – intresse för samtidslitteratur. Hon har med andra ord väldigt många strängar på sin lyra, men låter det för bra för att vara sant? Nix, allt stämmer. Efter flytten till Paris med sina två barn har Portman byggt upp ett nätverk av vänner och som av en händelse har vi en gemensam journalistvän. Så jag ringde henne för att få lite mer kött på benen.
– Natalie är en underbar kompis, säger hon. Rolig, lojal och bangar aldrig en fest. Mer tänker jag inte säga för hon är väldigt privat. Och citera mig inte med namn, är du snäll, jag vill inte skryta med vår vänskap.
FAKTA
Namn: Natalie Portman.
Ålder: 44 år.
Yrke: Skådespelare.
Följ: @natalieportman.
Kan det verkligen stämma? En världsstjärna som är djup, lättsam, ödmjuk och genuint engagerad, allt på samma gång ... och som dessutom har vett att omge sig med så hänsynsfulla vänner? Det har blivit dags att ta reda på sanningen.
En timme senare var jag förvissad: utöver sin obestridliga ikonstatus är Natalie Portman en genuint chic kvinna. ELLE hade inte kunnat välja en mer inspirerande person att fira sin 80-årsdag med!
Natalie Portman och ELLE
Under din 30 år långa karriär har du synts på över 20 ELLE-omslag. Är det något du minns särskilt väl?
– Utan tvekan det första, vilket också var mitt första omslag över huvud taget. Jag var 13 år och kunde inte förstå att jag hade blivit utvald till omslaget! När Léon gjordes hade jag fortfarande ingen agent, det var Luc Besson som skötte mina presskontakter och ordnade fotograferingen. Jag skulle vilja tacka ELLE för att de gav mig chansen.
Kände du till tidningen då?
– Självklart! Som ung tonåring kollade jag in alla modemagasin och försökte lista ut hur det var att vara kvinna. ELLE är ett speciellt magasin som ofta går i arv från mor till dotter, men i mitt fall hoppade intresset över en generation. Min mormor var väldigt intresserad av mode och modemagasin, medan mamma snarare var motståndare till allt sådant. Hur som helst tog jag över stafettpinnen! Det finns ett annat omslag jag minns också, när ELLE tog med mig till Tahiti, det var fantastiskt! Det hade precis tagit slut med en kille och jag var väldigt ledsen, så reste vi dit och det var så vackert. Jag upplevde några dagar av rena himmelriket och fick dyka med ”snälla” hajar. Helt magiskt.
ELLE har alltid skrivit om både samhällsfrågor som feminism och mer lättsamma ämnen. Mode och skönhet är också en del av livet, eller hur ser du på det?
– Det är det som är roligt med att vara kvinna! Jag tänker att de stunder vi delar med vänner är som ett kvinnomagasin. Det är verkligen ”socialisering”. Man kan ha väldigt ”djupa vänskaper” och ”lättsamma vänskaper”, vi kan njuta av det vackra och ha roligt med smink eller kläder, de bitarna. Men vi är också ofrånkomligen politiska. Som kvinnor kan vi inte välja att vara politiska eller inte, eftersom regeringen bestämmer sig för att fatta beslut som rör våra kroppar och valmöjligheter. Världspolitiken är galen just nu, i synnerhet den amerikanska. Det känns verkligen som att det behövs en stark motståndsrörelse som kan ta strid för den demokrati som tog så lång tid att bygga upp.
Av alla priser du vunnit (Golden Globe, BAFTA, Oscar, SAGA, Deauville American film festival etc), har någon betytt extra mycket och i så fall varför?
– Kanske SAGA (Screen actors guild awards), eftersom det är ett pris som delas ut specifikt av kollegor, det betydde mycket att få erkännandet av branschen.
För att du är självlärd som skådespelare?
– Jag känner mig ofta osäker på grund av att jag inte har någon formell utbildning. Det känns fortfarande, efter 30 år, som att jag inte har alla verktyg. Jag är avundsjuk på de skådespelare som har ordentlig utbildning, de verkar ha fått den där verktygslådan. Mina ansatser har varit mer improvisatoriska, jag har lärt mig av andra, ”stulit” idéer och hittat på saker längs vägen. Samtidigt är ju skådespeleri inte någon precis konstform, det är ju trots allt känslor vi arbetar med.
När filmen Jackie hade premiär förklarade du att din rolltolkning krävde att du ”försatte dig i trans, nästan som i en voodoo-ceremoni”. Tar du det alltid på den sortens allvar?
– Nja, inte riktigt! Det där var speciellt. Det fanns så mycket material, så många filmklipp, böcker och artiklar ... som att ramla ner i ett kaninhål. Rollen levde kvar i mig länge. Jag fortsatte till och med att prata som hon!
Finns det någon roll eller berättelse du drömmer om som skådespelare och producent?
– Ja, det finns ett projekt jag går och tänker på och jag har pratat med en regissör om det rätt länge nu, men inget är bestämt än. Det handlar om några amerikanska filosofer, vilket är väldigt nördigt och inte helt lätt att sälja in [skrattar]. Men jag hoppas verkligen det blir av!
Jag är fullt kapabel att bara slappa och inte göra något alls.
Natalie PortmanAktuell i två nya filmer
Vad har du för projekt nu under resten av 2025?
– Jag har två filmer som nog släpps snart. Den första, regisserad av Cathy Yan, är en satir över konstvärlden där jag spelar mot Jenna Ortega, Da’vine Joy Randolph, Sterling K Brown och Catherine Zeta-Jones. Vi spelade in den här i Paris och hade väldigt roligt. Arbetstiteln är The Gallerist. Den andra är Lena Dunhams Good sex, jag hoppas den får heta så, för alla behöver väl ”good sex” [skrattar]? Det är en romantisk komedi som jag samproducerade, vi filmade i New York förra sommaren, superroligt.
Enligt Wikipedia är du arbetsnarkoman. Känner du aldrig för att bara ta det lugnt?
– Åh, men du får det intrycket för att jag har arbetat så länge. Jag är fullt kapabel att bara slappa och inte göra något alls [skrattar]! Jag måste återhämta mig och ha tid över för mina barn och min familj. Det är ganska lätt för mig att säga nej till ett projekt. Men det är klart, om både manus och teamet är helt fantastiska, då blir det lite svårare. Som tur är händer det inte jätteofta. Ju mer jag utvecklas, desto lättare blir det att inse när jag måste sakta ner – i synnerhet efter 30 år!
Du sa en gång: ”Jag har lärt mig att inte lägga för mycket vikt vid framgång” ...
– Jag försöker ge mer utrymme åt relationer med människor och att ha roligt. Jag uppfostrades nog till att sträva efter vissa framgångsmarkörer, men det är faktiskt inte det viktigaste i livet. Och efter en så här lång karriär, som jag är oerhört tacksam för, kan jag ju konstatera att vissa av filmerna som inte fick särskilt fina recensioner eller gick hem på biograferna, ändå älskas av många så här flera år senare. Samtidigt kanske ingen minns de där filmerna som fick toppenrecensioner ... det går liksom inte att förutspå. Stereotypisk framgång är inte alltid likställt med det som verkligen betyder något med vår konst, det vill säga hur mycket den påverkar människor över tid.
Se mer från ELLE
Du har arbetat med Dior sedan 2011 och sagt att de har blivit som en familj?
– Jag är så lyckligt lottad! Det är fantastiskt att ha känt dessa människor och arbetat med dem under så lång tid. Många av de som var med när jag gjorde den första Miss Dior-kampanjen är fortfarande kvar, det känns som att jag har utvecklats tillsammans med dem! Det är en magisk värld ... makeupen och de makalösa klänningarna har varit en del av mig genom alla stora tillställningar. När man har allmänhetens blickar på sig stärker det verkligen självförtroendet! Innan kände jag mig så bortkommen när jag gick på modevisningar. Nu känner jag mig mer självklar [skrattar]!
Har ambassadörskapet för Dior förändrat din syn på elegans?
– Definitivt. Nu för tiden, när jag ska klä mig inför en tillställning, försöker jag ge sken av att jag inte har ansträngt mig särskilt mycket alls. Elegans handlar om att vara bekväm med sig själv, på ett sofistikerat sätt. Det ska inte se forcerat ut.
Vilka värderingar delar du som feminist med Dior?
– Det är ett märke som hyllar kvinnors individualism och frihet. Med Maria Grazia Chiuri upplevde jag ett starkt engagemang för kvinnliga konstnärer, koreografer, kompositörer och till och med idrottare, som under OS. Hon samarbetade också med hantverkare, som väverskor från Indien och kvinnokollektiv som tillverkade vissa av plaggen. Det har varit fantastiskt att få se allt detta på nära håll, att få vara en del av det och uppleva allt. När det gäller min Miss Dior-persona har hon blivit allt mer fri och vild över tid ... hon har säkert fått en del av det från mig [skrattar]! Nu kan hon dansa på borden och hoppa i havet! Det skiljer sig enormt mycket från att gestalta någon på film, men givetvis är det roligt att försöka vara så glamourös som möjligt.
Catherine Dior inspirerade till namnet Miss Dior, vad känner du till om henne?
– Hon var Christian Diors syster, en modig kvinna som var aktiv i motståndsrörelsen under andra världskriget. När hon återvände efter att ha suttit i koncentrationsläger tillägnades hon en parfym av sin bror, han ville hylla hennes styrka och oberoende, kvinnlig glöd och skönhet ... han ville återerövra det vackra. Det är en doft med stark innebörd.
psykologi och skådespeleri har mycket gemensamt. Det handlar om att förstå varför och hur människor agerar som de gör.
Natalie PortmanFeminist och vegetarian
Du har också alltid varit engagerad, i feminism och miljöfrågor till exempel. Har det du kämpar för någon gemensam nämnare?
– Jag tycker att det mesta hänger ihop. Att få barn, gifta mig och hela #me-too-rörelsen fick mig att inse att vi fortfarande har en lång väg att gå. Jag insåg det här sent, i 30-årsåldern. Innan dess trodde jag att kriget var vunnet och att vi levde jämställt, eftersom just jag hade vuxit upp utan begränsningar. Nu kan jag se att kvinnors frihet och rättigheter är tätt sammanlänkade med miljöfrågorna. Det faktum att vi kallar vår planet för ”Moder Jord” säger något om att vi behandlar naturen ungefär som vi behandlar kvinnor. Mitt intresse för djurrättsfrågor hör också ihop med miljöfrågorna, i synnerhet eftersom många av de djur som exploateras är honor: kossor för mjölken, hönor för sina ägg. Vi är villiga att exploatera den kvinnliga kroppen i kapitalismens namn, så där finns ett samband, även om det tar sig uttryck på olika sätt. Sedan Time’s up-initiativet har jag varit djupt engagerad i kvinnofrågor. Jag har varit med och grundat ett damfotbollslag i Los Angeles, Angel City FC, och jag har arbetat med Susan Burton som hjälper kvinnliga före detta fångar. Kvinnor är den grupp av interner som växer allra snabbast i USA, främst på grund av fattigdom. Det mesta våldet som utövas av kvinnor är i självförsvar gentemot en våldsam partner och de flesta har barn. Jag har samarbetat med Susan för att hjälpa dessa kvinnor med bostad, att få tillbaka vårdnaden som sina barn och att återanpassas till samhället.
Minns du första gången du sa nej till kött?
– Jag var nio och hade en kompis i skolan som var vegetarian, hela hennes familj var det. Det var så jag lärde mig att det var möjligt. Jag kom hem och sa, ”Jag vill bli vegetarian”. Som tur är hade jag en mamma som lyssnade på mig och sa, ”Okej, jag ska laga annan mat till dig”.
Har du nytta av din psykologiexamen från Harvard, rent privat och i ditt arbete?
– Absolut, psykologi och skådespeleri har mycket gemensamt. Det handlar om att förstå varför och hur människor agerar som de gör. Metoden är ungefär densamma. Och givetvis underlättar det i vardagen också! Jag observerar en hel del och mycket av det jag lärde mig då kommer väl till pass. Jag kan identifiera typiska reaktioner och villfarelser, som när någon säger, ”Det är mitt eget val”. Situationen är ofta mer komplex än så och i själva verket är det motsatsen som gäller. Ibland kan det kännas som att vi ”inte har något val”, men jo, det har vi!
Du pratar alltid om dina föräldrar med värme, vilket är det bästa rådet de gett dig?
– Min mamma har gett mig så många! Hon är väldigt naturlig, alltid hänförd av världen och när jag har en svacka säger hon bara, ”Natalie, se på trädets knoppar” eller ”fåglarna som bygger sina bon!” Ibland låter det som om hon kommer direkt ur en barnbok [skrattar], men hon är sådan på riktigt! Hur som helst så hjälper det där mig. För min pappa var det väldigt viktigt med skolan och att jag skulle få bra betyg även om jag filmade parallellt. Han var benhård med att jag skulle plugga på universitetet och det är jag tacksam för i dag.
Har akademisk framgång varit viktigt för dig?
– Nej, men studierna var viktiga rent socialt. Jag tror inte att det passar alla, det beror helt på vad man vill göra. Studier och yrkesliv kommer att se helt annorlunda ut för kommande generationer. För mig var det en fantastisk erfarenhet, jag fick vänner som jag fortfarande är supernära, våra barn umgås också. Alla arbetar med olika saker ... juridik, universitetsvärlden, finansbranschen ... Helt andra områden än mitt, så jag lär mig alltid något nytt. Det är en gåva.
Vad bekymrar dig mest till vardags?
– När någon är ovänlig eller tanklös, vare sig det är barn på skolan eller någon på stan.
Och vad får dig att må bra?
– En promenad, att umgås med vänner över en lunch eller att vara med mina barn, gå till parken med dem. Och så gillar jag tantgrejer som korsord, väldigt nördigt, jag älskar de i New York Times. Jag är ganska bra, faktiskt!
Makeup skapad av Peter Philips/Christian Dior Parfums
Hårstylist: Philippe Mensah
Manikyr: Sidalia
Kändisredaktör: Virginie Dolata med Elise Webber
Producent ELLE International: Yannick Selva
Foto: Cass Bird
Stylist: Géraldine Saglio
