Årets bäst klädda man Bill Skarsgård: "Jag vill hela tiden testa mina gränser"

Efter reklamen: Bill Skarsgård & Alida Morberg – här är deras kärlekssaga

Året bäst klädda man är en småbarnspappa med sneakers och pösiga byxor. Men också en karaktärsskådespelare, med kläder som viktigt arbetsverktyg. Och i höstas dök Bill Skarsgård upp på lyxig Balenciaga-visning i Paris och blev stilförebild för en suktande modevärld. Hur ska han ha det egentligen?

– Mode är inte min favorithobby. Jag lägger inte ner jättemycket tid på att tänka på vad jag ska ha på mig. Men när man gör premiärer och press och sådär, då får man väl vara fin, tänker jag. Om jag tittar på mina vardagskläder skulle jag inte se mig själv som en stilikon, haha.

Han beskriver sig som lat, stilmässigt. Och småbarnsförälder, så komfort är det ­viktigaste.

– Jag tycker att det är skönt att bredare byxor har blivit trendigt. Det gillar jag. Det passar på långa också och jag är ju lång. Sen är jag ganska involverad i mina klädval på karaktärer, det tycker jag är väldigt kul. Att berätta något med hjälp av stil från olika stilepoker.

Babyboom i sportvärlden! ELLE möter Zećira Mušović och Sarah Sjöström

Som skådespelare är offentliga event, som premiärer, en del av jobbet. Då tänker han lite på samma sätt, bygger karaktär och berättar en historia.

– Det tycker jag är kul. Men då jobbar jag ofta med coola märken och stylister, som har ett bra urval som de kan plocka från. I det vardagliga är jag lite lat. De här pösiga byxorna och de här gymnastikskorna, det är perfekt för lämning och hämtning.

Men Balenciagas visning då?

– Ja, jag brukar egentligen inte gå på sånt, men om jag ska vara helt ärlig så sammanföll det med UFC som var i Paris samma helg, haha. Det var lite överväldigande med alla människor som var där. Sen vill märken gärna att man ska bära deras kläder på visningar. Ju mer man sticker ut desto bättre. Så jag testade några riktigt djärva outfits. Gigantiska skor och någon rock som släpade i marken, men då kände jag att ”nej, jag är lite för blyg för det här”. Men jag hade en jättestor läderjacka på mig. Så vi möttes halvvägs.

ELLE möter Daniela Rathana: "Jag tror man kan bli beroende av att vara nykär"

De senaste åren har bio- och streamingpubliken kunnat se Bill Skarsgård som clownen Pennywise i It-filmerna (en roll som snart återkommer i serien It: Welcome to Derry på Netflix) och Count Orlok i Nosferatu, som Clark Olofsson i Clark och Sven Stolpe i Bränn alla mina brev. För många av rollerna är kostymen en förutsättning, men även om det bara handlar om en rosa hoodie och en bomberjacka – som i Locked – är kläderna avgörande och kostymören en viktig samarbetspartner.

– Ju bättre, coolare och mer kreativ kostymör desto roligare och mer inspirerande blir arbetet. Jag har gjort filmer där de inte har så mycket pengar och alternativen kanske är fyra hoodies i olika färger. Då kan det vara ganska trögt att hitta rätt. Eller så kan det vara som Linda Muir som gjorde kostymen på Robert Eggers filmer, hon är som en kostymörhistoriker. Varenda grej är handgjord och varenda söm tidsenlig. Då är det bara ett nöje. Men karaktären sitter inte riktigt förrän jag har på mig kostymen. Att sätta på sig den gör att man bär sig själv på ett annorlunda sätt och rör sig på ett annorlunda sätt. Det är superviktigt.

I nyss nämnda Locked spelade han mot Anthony Hopkins.

– Det var jättekul och häftigt att få jobba med en sådan legend, som tillhör eliten av skådespelare från sin generation, börjar han och tar ett andetag för att fortsätta berätta, men avbryter sig själv med en mjukare röst:

– Nej, den får du inte röra, för jag använder den. Är du färdig med din bagel? Ska vi gå ut i parken så länge? Förlåt, min dotter har påsklov och vi ska i väg i morgon, vänta en sekund …

Andlighet, modedrömmar och smalhets – ELLE möter Maja Nilsson Lindelöf

Bor på Södermalm med sambon Alida Morberg

Intervjun får följa med till gungorna, i en lekpark på Södermalm i Stockholm. Det är här Bill Skarsgård lever sitt småbarnsliv, tillsammans med sambon Alida Morberg.

– Vi bor ett stenkast från där jag växte upp. Just nu står jag i samma park som jag själv lekte i som barn. Det är väldigt jordande och tryggt på många sätt. Jag har samma vänner som jag haft sedan jag var tolv år här och alla mina syskon bor i kvarteret. Det finns något ovärderligt i det. När jag är hemma kan jag vara så mycket som möjligt med min egen familj, men också med storfamiljen och mina syskons barn. Det är väldigt fint.

ELLE möter Lady Gaga: "Tack gode gud för att jag blivit tråkig – jag vet inte vad som hade hänt annars"

Om privatlivet handlar om en jordad trygghet är hans strävan i yrkeslivet det rakt motsatta. Där söker han sig till det otrygga, sådant som han inte redan känner till.

– Jag följer min magkänsla, tror jag. Jag försöker välja roller där jag känner att det är något som jag inte har gjort förut eller en utmaning som jag inte bemästrat. Jag går igång på känslan av ”det här vet jag inte om jag kan göra”. Då brukar det vara något som jag vill utsätta mig för. Jag vet inte hur klokt det är för mitt välmående, men jag vill hela tiden testa mina gränser och se hur långt jag kan gå i gestaltandet.

Evin Cetin: "Välj karriär efter vilken människa du vill vara"

Att få ihop livspusslet

Både han och Alida Morberg är skådespelare, ett jobb som periodvis innebär resor och intensiva arbetsdagar och periodvis hur mycket ledig tid som helst. Hur går det ihop med livspusslet?

– Det är märkligt att ha ett jobb som är så schizofrent, på alla sätt och vis. Dels att låtsas vara andra människor hela tiden. Men det kan också vara extremt intensivt, jag kan vara helt uppslukad av en berättelse, en karaktär och en värld på en plats som jag ofta inte känner till. I år har jag filmat i Kentucky, USA, som var exotiskt på sitt sätt och i Belfast, Nordirland.

Bahareh Ardakani från Göteborg driver modehus i Paris: "Det känns fortfarande overkligt"

Ibland kommer familjen och hälsar på och i sommar, när han ska filma ett än så länge hemligt projekt i Australien under sommarlovet (det enda han törs säga är att det är något han tyckte var spännande som barn – Astronaut? Cowboy?), får familjen följa med och det blir ett gemensamt äventyr. Men efteråt, när en inspelning är över, är kalendern i stället ekande tom.

– Då har jag jättemycket tid, för mycket tid, och det blir ju lättare för familjen. Jag kan hämta och fixa, men omställningen från att jobba 15 timmar om dagen till att ha all tid i världen själv – den är ganska klurig.

Ibland blir han avundsjuk på folk som har en strukturerad vardag där ingenting oväntat händer. Men ändå inte.

– Jag trivs nog ganska bra och Alida också, vi gillar att det svänger och händer grejer på lite olika platser och att inte riktigt veta hur ens halvår ser ut framöver. Jag vet att för vissa människor skulle det vara deras värsta mardröm, att inte ha kontroll på saker och ting. Men jag trivs i kaoset.

Stjärnskottet Becky and the birds: "Jag har alltid jobbat bra i motvind"