ELLE Decoration hälsar på i konstnären och designern Sofia Linds sekelskiftesvilla
När en trädgårdsmästare 1917 lät bygga sig ett hus bland sina odlingar, var villan omgiven av landsbygd. Nu är Mälarhöjden en livfull stadsdel i Stockholm, som inte bara huserar Sofia Linds och Oscar Laufersweilers familj, utan också tusentals andra.
Det krävdes två optimister för att ta sig an trädgårdsmästarens sekelskifteshus. Men Sofia och Oscar var överlyckliga. Trots att det kändes omöjligt hade de gjort det; de hade köpt ett hus. Bland både äppelträd och bråte, kaos och idyll, hittade de sitt hem.
– Det har inneburit mycket jobb, men via den resan har vi också lärt känna huset, berättar Sofia.
Att både Sofia och Oscar kan arbeta hemifrån har hjälpt på traven, att de är två kreativa själar likaså – han: art director, hon: konstnär och designer. Men det var faktiskt ingen självklarhet att Sofia skulle komma att pensla sig genom livet. Från början var en annan väg utstakad:
– Jag är utbildad ingenjör, men när mina vänner började få anställningar på Volvo gjorde jag helt om och hoppade på en designutbildning vid HDK i stället.
Därefter har Sofia rört sig i gränslandet mellan konst, design och hantverk. Hennes formspråk kännetecknas av grafiska mönster och uttrycksfulla, livfulla gestalter – ofta kvinnor. Hon värnar om och lyfter materialets förutsättningar och handens verk. Inspirationen? Den kommer från det närmaste.
– Jag utforskar ofta teman som kvinnlighet och moderskap. Det gör att verken ibland kan känns lite blottande, berättar hon.
Att paret Lind-Laufersweiler numera är föräldrar till tre har inte direkt skyndat på husprojektet. Eftersom processen väckt ett intresse för byggnadsvård har klockan också tickat extra sakta. De gamla metoderna och traditionella materialen må ge ett vackert, tidsenligt och mer hållbart slutresultat, men de kräver också mängder med is i magen. Snabbt, det går det inte.
– Det är utmanande att låta tiden ha sin gång. Vårt hem innebär mycket KBT, säger Sofia med ett skratt.
Den tidigare ägaren, en av allt att döma mycket pragmatisk person, tog bort husets kakelugnar eftersom de inte fungerade. Nu har paret satt in en på nytt med hjälp av en specialist – ”det finns alltid en expert” – och ytterligare några specialiserade farbröder har gjort specialanpassade stuprör till fasaden samt byggt ut huset efter konstens alla regler. I takt med att familjen expanderat fick huset nämligen göra likaså. Via återbrukade dubbeldörrar öppnas vardagsrummet nu upp mot en ljus matsal, vars grund består av – rent krasst – hästbajs. Fönsterglasen är gamla, väggfärgen linoljefärg.
– Dörrparet måste ha suttit i något slags lägenhetshus, tror Sofia, eftersom dörrarna är tunna men har ett litet brevinkast som barnen tycker om att leka med.
Med tanke på hennes ofta så livfulla verk kan familjens hem, med sina rofyllda färger och selektiva möblering, bjuda på lite av en överraskning.
– Eftersom jag jobbar med färg och mönster i mitt skapande så kan det vara skönt när omgivningen är vilsam för ögat, förklarar Sofia.
Utöver ateljén är det faktiskt bara en enda vägg som skvallrar om hennes konstnärskap. Över soffan i vardagsrummet blickar en av hennes tavlor ut över rummet, sneglar mot den maffiga renässansmålningen intill och bidar sin tid. Den är nyligen upphängd och blir nog inte långvarig där, menar Sofia. Kanske får den ytan bli ett slags galleriplats för nya verk?
I sommar fortsätter optimisterna Sofia och Oscar med projektet som är trädgårdsmästarens gamla landsbygdshus. Fortsätter bygga, inreda och leva livet med sina små. Och deras händelserika vardag fortsätter fylla den stilla målarduken som är deras hem med färg, form och liv.
Fotograf: Ida Borg
Stylist: Ida Lauga
