Annons
Annons

The week of FATTITUDE!


 

Halloj lovers. Denna vecka tänkte jag fokusera på fettaktivism, kroppsaktivism, fettfobin i samhället, alltså hatet mot tjocka personer och olika frågor som snuddar vid detta ämne. Jag har tidigare skrivit ett helt kapitel om detta i min bok Hela Kakan, några av er kanske har läst detta. Kommer publicera något utdrag ur boken här.

Annons

Först vill jag dela med mig av en text jag skrivit om handlar om den tjocka kroppen och bilden av att vara vacker och sexig och hur provocerande den tjocka kroppen är.

Sports Illustrated är ett amerikanskt sportmagasin som bevakar amerikansk fotboll, hockey, basket och annan relevant sport. Magasinet har över tre miljoner prenumeranter och läses uppskattningsvis av 23 miljoner varje vecka, inklusive 18 miljoner män vilket utgör 19% av den manliga befolkningen i landet. Förutom sporten är avdelningen ”swimsuits” ett populärt inslag, och det handlar inte jättemycket om baddräktsmode utan om lättklädda smala tjejer som visar upp sig i badkläder, förslagsvis i ett vattenbryn. Alla modeller ser ungefär likadana ut, lågt bmi, sug i blicken och små trosor, vackra kvinnor som är bra på sitt jobb. Förra året prydde allas favorit plus size modell Ashley Graham omslaget, och då tänkte kanske SI att läsarna var redo för andra kroppar än den normativa modellen. Därför gjordes ett otrolig fotoreportage med en annan, större modell som heter Hunter McGrady. Ett blont bombnedslag med kurvor för miljoner. Mage, låt, bröst och armar som aldrig tidigare hade synts i dessa sammanhang.

CANNOT USE ONLINE WITHOUT WATERMARK
must also say in caption On Stands Now
credit: Josephine Clough Swimsuit Issue 2017
Swimsuit 2017: Body Paint publicity image
Hunter McGrady
Anguilla
01/04/2017
SWIM-168 TK1
Credit: Clough, Josephine 02-20-17 Swimsuit
SWIM-168 TK1 SWIM168_TK1_01031_rawWMFinal.jpg
Sports Illustrated Swimsuit Photographer

Hon poserade inte i en vanlig bikini utan lät kroppsmålas i en färgglad baddräkt. Som vanligt la SI ut bilderna på modellen på sin instagram, men istället för de vanliga utropen av idel hyllning och kommentarer som ”sexy”, ”beautiful” och ”I love you”, rasade följarna. Långa utläggningar, från främst män men också kvinnor, menade att McGrady bidrog till en osund kroppskultur, och att hon genom att se ut som hon gör automatiskt lever en extremt skadlig livsstil som inte bör visas på varken bild eller SI’s instagram. En man som påstod sig vara läkare diagnostiserade McGrady med fetma, bara genom att titta på bilden av henne. Många kommenterade också med att det var väl ok att en tjock modell visade upp sig, ”bara hon var hälsosam”.

Som tur var fylldes också kommentarsfälten med kommentarer av tjejer och kvinnor i olika åldrar som gick till försvar, om sundare kroppsideal och att vägra en anorexiakultur. Att det är såhär många ser ut utanför glossiga magasin.

Det fanns inte en enda internationell plus size modell när jag var ung och tjock, jag och min generation exponerades endast för smala modeller, det var det enda som ansågs vara vackert. Nästan alla modeller var såklart också vita.

Det var var fel, fult och fruktansvärt att vara tjock, detta fick jag veta ofta. Jag levde med den skammen hela min uppväxt och den tar ju inte direkt slut bara för att jag fyllt 35. Nu finns större modeller, tom tjocka och extremt juice sådana var jag än vänder huvudet, mitt instagramkonto är fyllt av kvinnor och andra personer som inte är normativt smala. Vi lever i ett samhälle som föraktar kroppar som inte är smala. Det är inte en gissning eller känsla, utan år av erfarenheter och dessutom finns det hur mycket forskningsmaterial som helst. Yale University gjorde en undersökning online (maj 2006), och nära hälften av dom som svarade på undersökningen uppgav att dom hellre skulle offra ett år från sitt liv än att vara tjock. Andra forskningar visade att människor hellre gav upp sina äktenskap, hellre blev alkoholister ellr amputerade bort en arm än att vara fet.

Nu lever vi i  beach 17, vad vi ska bära, vilka trender vi ska följa på stranden och vad som är rätt vid poolen. Hand i hand med detta följer också en hälsohets som bara blir värre och värre för varje år. Vi normalsierar att ”hälsa” är att vara smal, och att träna oavsett om det är aningen för mycket. Att kvinnor går på juicedieter, detox eller andra cleansingmetoder är så vanligt även om det är vetenskapligt bevisat att inget av det funkar eller gör. Tex har vi begåvats med njurar och lever som sköter det där till oss. Att hälsotrenden vill att vi ska må bra är det ju inget nytt, men det går inte att koppla bort den från en hets mot kroppar som normativt tolkas eller passerar som hälsosamma. Oavsett om vi vill eller inte.

Det finns en konflikt i hur vi pratar om att alla är lika mycket värde, en västerländsk repetitiv klyscha om hur upplysta vi är. Vi är inte det. Våra normer är rasistiska, cis-störda och kvinnohatande. 

Det finns ett populärt feministiskt citat som handlar om”how to get a beach body!”. Den trotsar alla träningstrender och ideal och låter ungefär såhär: ”sätt på dig badkläder, gå till stranden”. Så enkelt ska det vara. Och jag kan hålla med, det är ju så det funkar. Du kränger på dina badkläder, smörjer in dig och sen ligger du där och steker, badar, spelar strandtennis (nä, vem gör det på riktigt) och njuter av att bara vara en strandkropp på semester. Men så länge olika kroppar värderas olika högt vet vi ju att det inte bara är att ta på sig sina badkläder och skutta ner till stranden.

<3

(0)
(0)
4 kommentarer | Translate
 

Annons
Annons


Laddar